Fjärr- och distansundervisning för ”särskilt sårbara elever” under Covid-19-pandemin : En kvalitativ studie ur ett sociokulturellt perspektiv

Syftet med studien var att undersöka vad specialpedagoger i gymnasieskolan säger om situationen för elevgruppen som bedömdes vara särskilt sårbara vid fjärr- och distansundervisning till följd av Covid-19-pandemin, samt att ta reda på vad specialpedagoger lyfter fram som framgångsfaktorer för att stötta denna elevgrupp under denna tid. Begreppet särskilt sårbar vid fjärr- och distansundervisning har använts då Specialpedagogiska skolmyndigheten identifierat vissa elever som särskilt sårbara till följd av den plötsligt uppkommna fjärr- och distansundervisningen. Detta gjorde att begreppet användes av Folkhälsomyndigheten och Skolverket i samband med sina rekommendationer för fjärr- och distansundervisning under Covid-19-pandemin. Data samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer med åtta specialpedagoger från sex olika gymnasieskolor. Urvalet av skolorna var heterogent gällande storlek, programutbud, geografisk läge samt huvudmannaskap. De teoretiska utgångspunkterna för studien var sociokulturell teori. Denna teori valdes då den hade som utgångspunkt att lärande sker genom interaktion mellan människor, vilket passar för att undersöka de nya förutsättningar för socialt samspels om Covid-19-pandemin medfört. Analysen av det empiriska materialet visade att begreppet särskilt sårbara elever vid fjärr- och distansundervisning innefattade flera olika anledningar till sårbarhet. Begreppet var även till viss del okänt på skolorna. Övergången till fjärr- och distansundervisning påverkade det sociala samspelet mellan lärare och elev, samt mellan elev och elev negativt. Det sociala samspelet i skolans lokaler kunde inte ersättas med en virtuell miljö utan att elevernas motivation över lag försämrades. Till skillnad från tidigare forskning om undervisning online framkom inte att stöttning för ökad metakognitiv förmåga, en ökad medvetenhet om det egna lärandeprocessen, var av större vikt på skolorna. Istället visade studiens resultat att eleverna framförallt varit hjälpta av stöttning för att få struktur i sina studier genom olika former av planeringsstöd och studiemallar. Även vad som kan kallas relationell och social stöttning, att eleverna regelbundet kontaktats i syfte att se hur de mådde och hur det gick, framkom som mycket viktigt. Att detta relationella och sociala stöd lyftes fram som av stor vikt innebar ny kunskap i förhållande till tidigare forskning